Med intresset för Martinus författarskap föds helt nya framtidsperspektiv. Ett evighetsperspektiv på tillvaron öppnar sig när våra mest omhuldade materialistiska axiom visar sig vara falska och gå emot de principer vi kan se i naturen och det dagliga livet, där våra föreställningar om döden och den raka linjen avslöjas som illusioner och vanföreställningar. Med insikten om att vi överallt står inför levande krafters spel får det religiösa livet en nystart. Befriade från suggestion och blind tro skådar vi Gud med nya ögon. Bibeln, Koranen och andra religiösa skrifter ska läsas symboliskt! Då avslöjar skrifterna en djup visdom bakom enkla ord. Likt sagans form berättas det om gångna tider, hur folk tänkte, handlade och vilka konsekvenser det fick. Själv tycker jag att profetiorna om framtiden, är särskilt intressant att försöka förstå och tolka.

Ny Kulturs sista nummer som tidskrift, i slutet av nittiotalet, hade profetior och domedag som sitt tema. Där gick vi igenom profetior baserade på Jesus uttalande, Johannes uppenbarelsebok, Nostradamus och Martinus. Då skrev jag att: ”Dessa profetior kan rätt tolkade, hjälpa oss att förstå domedagsprocessens yttre och inre kaos, och de kan framför allt hjälpa oss till den själsliga, mänskliga balans och distans som dagens människor behöver för att inte själv dras med i den djurrikets dödsdans som domedag och ragnarök är uttryck för”. Ord som än i dag speglar mitt förhållande till dessa profetior.

Med Martinus verk, Tredje testamentet framträder tanken om ”domedag” som något konkret, som en tidsepok, som tog sin början med 1:a världskriget och fortfarande pågår. En ”domedag” som handlar om ett omvälvande globalt kultursammanbrott, där våra gamla maktideal lägger sig för att dö, samtidigt som nya föds. En process där vi konfronteras med generationers felsteg och misstag och via globala katastrofer tvingas ändra en ohållbar livstil, baserad på primitiva och barbariska livsvanor. Där smärtan och katastroferna är det enda som förmår ändra människor. Här får ni min tolkning av en del av dessa profetior.

Nostradamus är intressant då han är den ende som satt ett årtal i sina profetior. 1999 släpps Terrorns Konung loss från himlen och återupplivar Mongolernas terrorvälde. Då 1999 väntade sig många ett meteoritnedslag i samband med solförmörkelsen det året, istället sprängde Tjetjenska rebeller ett hyreshus i Moskva och nu lever vi med det krig som George W Bush startade mot terrorism. Där västvärlden förklarat fundamentalistiska muslimer krig. Nostradamus antyder att kriget mot det stora muslimska väldet varar i 27 år. Lägger vi dessa år på det ursprungliga årtalet hamnar vi på 2026 och vi får konstatera att vi är halvvägs in i vår tids domedagsprocess. Nostradamus profetior omnämner även en stor muslimsk invasion av Europa, vilket vi har en tendens att övertolka i negativ bemärkelse, men som mycket väl kan vara den migration vi nu lever med. Där Gud, efter hand som våra gamla nationsgränser spelat ut sin roll, i en ny global värld – har för avsikt att blanda upp alla folk med varandra.

I Uppenbarelseboken 9:17 kan vi läsa; ”Och så här såg jag hästarna och deras ryttare i min syn: de hade eldröda och blåsvarta och svavelgula harnesk, och hästarna hade huvuden som lejon, och ur deras munnar kom eld och rök och svavel”. Är detta inte en beskrivning av våra moderna stridsvagnar och tanks, sett i en syn för två tusen år sedan och beskrivet utifrån den tidens föreställningsvärld. I en strof från 8:10 står det: ”Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna från himlen, brinnande som en fackla, och den föll på en tredjedel av floderna och på vattenkällorna. Och stjärnans namn är Malört”. Där vi i modern tid haft ett kärnkraftshaveri i Tjernobyl, vars namn betyder just malört.

Alla dessa profetior är svårtolkade och kan knappast förstås annat än i ljuset av de händelser de symboliserar. Men händelserna de beskriver representerar globala katastrofer, och Martinus beskriver dessa katastrofer som ett resultat av att vår planet själsliga förvandling. Där vår planet beskrivs som ett levande väsen i kris. Ett klot på väg in i ett nytt andligt tillstånd - där det gör upp med sig själv. En process som går från egoism och självbevarelsedrifter, mot altruism och kärlek. En process som föder en kedjereaktion neråt i dess mikroliv och framtvingar de förändringar vi upplever, vilket i sin tur får konsekvenser inåt och neråt i oss. Där allt detta leder fram till en andlig pånyttfödelse för oss som individer och etableringen av en ny global kultur. En ny kultur som innebär födelsen av en ”förlåtelse kultur”, i kontrast till vår gamla kultur som till stora delar byggde på motsatsen - på hat, hämnd, krig, straff, avundsjuka, girighet osv.

I detta ljus blir alla de globala kulturimpulser som representerar olika religioner, politiska inriktningar över tid till tankar hos vårt levande makroväsen. Ett makroväsen som vi utmanar, när vi kollektivt beter oss som cancerceller i en organism. Där vi, när vi blivit så effektiva i att ta död på varandra, kommer att bli bekämpade av dessa makrokosmiska krafter. Vilket profetiorna avhandlar. Går vi åter till Uppenbarelseboken och kapitel 13, så avhandlas där de två odjur som håller världen i sitt grepp och som i min tolkning måste stå för de två former av diktatur som för närvarande håller hela planetens mänsklighet i sitt grepp, i form av politisk och ekonomisk diktatur. Kapitel 12 som har titeln Kvinnan och draken handlar om alla de former av diktatur vi sett i modern tid, Fascism, Nazism, Kapitalism, Diktatorisk kommunism, Nyliberalism, osv vilket likt en drake kommer fram i nya tappningar varje gång ett ”huvud” hugges av. Martinus beskriver även hur vi i vårt krigiska möte med vår planet, till sist möter en oövervinnerlig ”fiende” vi inte kan besegra. Där jorden sätter gränser för vår destruktivitet och stoppar oss, när vi som individer, folk och nationer, ”förblindade” vandrar på avvägar.

I detta perspektiv får vi även förändra vår syn på historiska händelser. Det som framför allt satte stop för Hitler och Nazityskland var den ryska vintern. Utan denna makrokosmiska insatts hade Hitlers armé inte stoppats. Uppenbarelseboken beskriver också hur nuvarande stormakter desarmeras, hur det nya Babylon läggs i ruiner på en timme osv. Att detta beskriver händelser i USA är inte svårt att förstå! För hur ska denna nation annars lära sig den livslag som Jesus beskriver med orden: ”Alla som griper till svärd ska dödas med svärd”, vilket som jag ser det innebär, att alla som dödar med atombomber själva drabbas av samma öde.

I Uppenbarelseboken talas det också om Bibelns fortsättning och avslutning i form av Livets bok som gavs till människor, vilket nu skett i form av Martinus verk; Tredje testamentet vars huvudverk Livets bok 1 – 7 omnämns i många strofer. I kapitel 10 omnämns detta, likaså i kapitel 5, 6 och 7. I kapitel 7:13 och framåt beskrivs de människor som kommer ”ur det stora lidandet” och där har gjorts saktmodiga och tjänande. I kapitel 20:11 och framåt beskrivs hur alla döms enligt Livets bok och Martinus beskriver hur domedagens dom för alla innebär visdomens födelse inom dem själva. Vilket är det ofrånkomliga resultatet av djurrikets eller dödsrikets alla erfarenheter.

Martinus som person beskrivs också på olika ställen i Uppenbarelseboken. I kapitel 19:11 omtalas han med orden: ”Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som sitter på den kallas ”Trovärdig och sann”, och han dömer och strider rättfärdigt. Hans ögon var som eldslågor, på huvudet hade han många kronor, och på honom var ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. Han var klädd i en mantel som doppats i blod, och hans namn är Guds ord. I kapitel 5 är han den som är värdig att öppna boken med de sju sigillen. Men ”Lammet med sigillen representerar inte bara en person, utan snarare det kollektiv av Kristusväsen som är satta att övervaka planetens domedagsprocess.

Domedagens visdom i människorna innebär skapelsen av ett nytt Guds medvetande. Vilket också omnämns i kapitel 21:3 ...”Se Guds tält står bland människorna, och han ska bo bland dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem, och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta”.

Martinus beskriver också livet efter domedag och ragnarök. Hur våra dagars affärsvärld avskaffas och ersätts av en världsadministration som fördelar allt efter behov och där varje individ själva får vara med och arbeta de timmar hans liv kostar honom, med avdrag för hans barn, sjuk- och ålderdom. Där priset för en vara sätts i timmar, minuter och sekunder, och avser det en vara kostat i tid att framställa. Råvarorna är gratis, ägs gemensamt, men administreras kollektivt och betraktas som jordens gåva till oss. Martinus beskriver hur vi i framtiden bor i gemensamma palats och alla lever ett liv som i bekvämlighet övergår våra dagars lyxliv. Där tiden som går åt till förvärvsarbete blir mindre och mindre, allt efter som produktionsapparaten helautomatiseras. Övrig tid ägnas åt studier, av ett livslångt uppodlande av talang och färdighet. En framtidsprofetia av Martinus som ligger helt i linje med Uppenbarelsebokens avslutande ord om ”det nya Jerusalem”.