Första gången jag reflekterade över relationer över huvud taget var när jag såg hur min mor och far fungerade med varandra. De var gifta, de hade att ta hand om en familj som över åren växte. Min far var familjeförsörjaren, drev sin egen rörelse som småföretagare, jobbade sex till sju dagar i veckan och min mor tog hand om hemmet, trädgården och oss barn. Jag växte upp under sextio och sjuttiotalet, då det fortfarande var vanligt förekommande i Sverige att mannen försörjde kvinnan.

Min mor och far tyckte om varandra, men hade sina roller, sina revir inför varandra. De umgicks, men talade aldrig med varandra på ett djupare plan. Från dem lärde jag mig; hur jag själv inte vill ha det. Men det ska sägas, att det beror på att jag var annorlunda! För vad jag såg i deras relation var en oförmåga att tala med varandra på ett djupare plan om att vad man tänker, tycker och känner - vilket jag har behov av.

Att få utlopp för dessa behov var och är inte lätt. Då under min uppväxt, min tonårstid, var jag fullständigt heterosexuell i mina tankemönster. Det är jag inte längre! Min motsatta pol (min feminina sida) kom till uttryck genom att jag tyckte mer om att tala med min mors väninnor och den tjejkompis jag fick i femtonårsåldern, än jag tyckte om att tala med män. Jag tyckte helt enkelt inte om den matcho attityd som de flesta män runt mig hade.

Samtidigt var och är jag helt hopplös på det heterosexuella köns spelet. Jag följde med vännerna ut, men tyckte att uppvaktnings ritualerna på dansetablissemangen var förnedrande. Att tala med och lära känna nån var dessutom helt omöjligt, då musiken dånade och ett normalt samtal inte gick att genomföra. Kort sagt; jag var fel person på fel ställe.

Orsaken till detta var att jag att jag hade ett dåligt självförtroende, var mjuk och inte passade in. Jag kände mig ensam, annorlunda och började fundera på om jag var som man skulle vara. Ställde mig själv frågan om jag var konstig eller till och med abnorm. I tjugoårsåldern kom jag i kontakt med Martinus författarskap, hans analyser över tillvaron och vår mänskliga existens. Jag minns hur jag läste uppåt femtio, sextio sidor om dan, från det att jag kom hem från jobbet, tills jag somnade. En ny värld öppnade sig för mig och plötsligt kunde jag se - att jag inte var så tokig trots allt.

Med hjälp av Martinus sexuella polanalyser kunde jag börja en process där jag accepterade och bejakade mig själv. Vilket blev början på mitt eget sökande efter relationer som kunde passa mig. Jag insåg också att de relationer jag ville ha - måste jag tala mig till. Martinus analyser över vad han kallar kamratäktenskap, tilltalade mig. Att förutsättningen för en bra och givande relation var att man var på våglängd med varandra och som i mitt fall hade gemensamma andliga intressen. Men att som man söka och ha fokus på det mänskliga i kvinnan och själv finna en kvinna som har samma fokus, hör näst intill, till det omöjliga. Det är att gå emot alla de instinktiva krafter som styr könens dragning till varandra. Jag har trots detta lyckats med ett par långvariga relationer i mitt liv, varit gift med en kvinna. Haft ett kamratäktenskap så som Martinus beskriver det.

För mig handlar en relation om att våga vara ”naken” tillsammans med en annan människa. Fysiskt såväl som psykiskt! För det vi egentligen söker i en relation – är ett möte med Gud! Vilket sker omedvetet för de flesta, men där vi allt eftersom vi utvecklas andligt, gör våra val mer och mer medvetet. Betraktar vi och analyserar människorna runt omkring oss, så har vi ett fantastisk redskap i Martinus sexuella polanalyser för att kunna förstå och se en ”grov” schematisk utvecklingslinje bakom den mångfald av relationer vi bevittnar. Där alla människor är åskådnings exempel på hur Gud, håller på att omskapa människan - göra henne i sin avbild.

Vi har de lyckliga äktenskapen, vilket framförallt hör djurriket till. På våren hör vi äktenskapets lovsång överallt i naturen, i fåglarnas sång och upp i modern tid har även människan lovsjunget denna ”kärlek”, - förälskelsen mellan man och kvinna. För ett lyckligt äktenskap gällde vissa lagar! Att en man och en kvinna lämnade sin mor och far, och tillsammans håller sig till varandra. Ett beteende vi ser hos många monogama djur! Att vara trogna och ta hand om avkomman ingår i konceptet. Vilket många djur tycks klara mycket bättre än människan. Hos oss är äktenskapets trohetslöfte inte lika lätt.

Den stränga Moselagen var en mental tvångströja för att hålla ihop en fortplantningsrelation som höll på att bryta samman. En parentes i sammanhanget är att Moselagens äktenskapspåbud var ett fantastisk avelsprogram, för att få fram ett stort och mäktigt folk, få fotfolk till mäktiga arméer. Ett recept som kopierats av alla ”stora” ledare, med ambitioner att dominera folk.

Orsaken till äktenskapets sammanbrott, var enligt Martinus, en sexuell polförvandlings process som gjort oss till de människor vi nu börjat bli. Att lidandet från liv till liv format ett växande känsloliv och att det i mannen börjat växa fram en kvinnlig sida och i kvinnan en manlig, knutit till det nya framväxande hjärncentra som gjorde henne överlägset de andra djuren. Där den ordinära könspolen är knutet till könsorganen, är den nya motsatta polen knutet till hjärnan. Vilket vi i ett andligt österländskt tänkande, omtalar som chakran. Denna nya motsatta pol underminerar det traditionella äktenskapet. Omöjliggör på lång sikt äktenskapet och familjen så som den set ut fram tills nu. Och Martinus beskriver hur äktenskapets kretslopp, som började i växt- och djurrikets spaltning i två kön, vilket i religiös text beskrivits som Evas skapelse, är den enda kretslopps funktionen i naturen som börjar i ljus och slutar i mörker.

Men det innebär inte att våra mänskliga sexuella relationer inte fortsätter i nya former. Vi ser tvärtom att mänskligheten aldrig någonsin har experimenterat med dessa som hon gör för närvarande. Hela HBTQ världen är ett exempel på detta. Till denna regnbågskonstellation kan det läggas ytterligare ett H, för de heterosexuella - som också relations experimenterar.

Där vi i den gamla äktenskapsstrukturen levde i överensstämmelse med våra roller som man och kvinna, får vi nu försöka finna fram till ett sätt att leva, som är i överensstämmelse med den människa vi var och en är. Principen för äktenskaps relationen mellan man och kvinna, var komplementär, att motsatserna drogs till varandra, som en magnetisk plus och minuspol. Tillsammans upplevde de sig hela! Förälskelse band ihop relationen. Martinus beskriver förälskelsen som en form av egenkärlek, kopplat till självbevarelsedrifterna. Där förälskelsen i sin första fas liknar den riktiga kärleken, men också lätt slås över i sin motsatts – hat, om förväntningarna inte infrias. En förälskelse som enligt Martinus, var stabilare när instinkterna styrde människan och då kunde vara livet ut. En förälskelse som ibland till och med fortsatte genom ett par inkarnationer. Tills det att livet själv separerade ett par, genom att de födes som syskon.

I dag har det gått inflation i förälskelsen, vilket i sig är ett tecken på degeneration, ett tecken på att vi nu mer och mer medvetet måste söka och arbeta på att etablera nya relationsformer. Principen för vår tids nya relationsform är att vi nu i allt större grad söker vår like, en själsfrände. Någon vi kan tala med om allt det vi har inombords. Vår tids relationer blir därför också jämlikare. Där det sker en slags demokratiseringsprocess inom relationerna, där människor blir mer och mer hela. Det vill säga, att den motsatta polen, vilket för mannens vidkommande är hans feminina sida och för kvinnans del är hennes maskulina inre mentala karaktär börjar komma i ballans med den ordinära sexuella polen. En sexuell förvandlingsprocess som sker gradvis, steg för steg över många liv, men som för en del människor forceras fram. Vilket är Martinus andliga förklaring till den sexuella mångfald vi bevittnar. En förvandlingsprocess som är fullständigt som den ska vara, när den inte spårar ut i mental sjukdom kopplat till sexualiteten, som kleptomani, pyromani, pedofili, nekrofili och ett sadomasochistiskt beteende som förvandlat det sexuella välbehaget, till ett sökande efter obehag, maktberusning och i värsta fall död som förutsättning för sexuell tillfredsställelse.

Därför är det sorgligt när en del män och kvinnor, som känner till Martinus polanalyser, men inte förstår dem, försöker vända och vrida på denna homosexuella författares texter, så att alla homosexuella män, framställs som ”urspårade”, lite sjuka, inte varande helt som de ska vara. De lesbiska kvinnor existerar inte i deras böcker! Med hela sin heterosexuella pondus som ”män”, försöker de förklara känslo- och sympatiaspekter de inte själv äger. Försöker värja sig mot det faktum; att de inte för all framtid kommer att vara heterosexuella. Därför vänder och vrider de på Martinus analyser för att finna en väg ur detta dilemma, skriver böcker där de beskriver en heterosexuell Kungsväg och ”tror” att de kan hoppa över alla homosexuella stadier på deras väg mot att bli fullkomliga människor i Guds avbild, vilket Martinus beskriver som meningen med all utveckling, inklusive den sexuella. I deras böcker varnar de män för anammandet av en mjuk, feminin personlighet och är tyvärr är helt blinda för alla de problem som mäns matcho attityder orsakar dem själv, deras kvinnor och barn.

Martinus beskriver en utveckling från ett heterosexuellt äktenskapstillstånd, fram till ett homosexuellt Kristus tillstånd. En utveckling från ett fortplantnings tillstånd mellan man och kvinna, mot ett nytt könstillstånd där de manliga och kvinnliga egenskaperna smällt samman och där skapandet av en ny kropp sker genom materialisation och en upplösning av kroppen sker genom dematerialisation. Vilket Jesus bemästrade när han efter sin korsfästelse och död, åter visade sig för sina lärjungar. Martinus beskriver en framtid, där vi redan om femhundra år, kommer att ha både människor som föds och inkarnerar genom ett föräldrapar och individer som har uppnått ett permanent Kristusmedvetande och skapar sina kroppar på tankens bud.

Denna andliga utvecklings- och polförvandlings process är, enligt Martinus, orsaken till att vi idag har den mångfald av sexuella relationer vi kan se i varje välutvecklat kultur samhälle. Och denna regnbågskonstellation är inte ett tecken på att något är fel, att något inte är som det ska vara! Det är ett tecken på ett inre sökande efter en ny mänsklig identitet. Det är ett led i ett nytt andligt uppvaknande, där vi tar människan inombords seriöst.