Om det är något som den moderna människan av vår tid behöver göra upp med så är det arvet från gångna tiders helvetesföreställningar, som idag legitimerar våra mest primitiva uppfattningar om brott, straff och hämnd. Som får oss att både som individer och folk att acceptera tortyr, våld och krig, och som därför föder fram ett kultursammanbrott. Där människan av idag är med sina handlingar, sitt sätt att tänka, är med till att befordra de religiösa profetiorna om domedag och ragnarök.

Alla våra gamla världsuppfattningar rymde uppfattningen att det fanns goda och ”onda” krafter i tillvaron och det ”onda” ska med ”ont” fördrivas. Gamla testamentets moralidé, ”öga för öga, tand för tand”, är exempel på vad många ser som ett rättvist förhållande mellan brott och straff. Till och med Gud, blir enligt Gamla testamentet arg, hatar och förföljer dem som inte gör hans vilja. Där alla ”onda” människor hamnar i ett koncentrationsläger värre än de människorna själva har skapat. Guantanamo eller Hitlers och Stallins dödsläger, framstår i jämförelse som humana korrigerings anstalter. För Guds koncentrationsläger, kallat helvete är utan hopp. Där Gud för en timlig förseelse tycks finna det rättvist med ett evigt straff. Trotts att Gud enligt Bibeln förklaras vara allvetande, allsmäktig och allvis, framträder han för den moderna humana människan med perversa drag och ett sadomasochistiskt psyke.

Även vår kristna världsbild har dessa ”hedniska” föreställning. Vår kristna trosförklaring har att göra med en Gud som kräver blodsoffer för att blidkas. Jesus blod utgjuts genom nattvarden för att vi ska gå fria från våra ”skulder”. Att Jesus framställs på ett mycket mer sympatiskt sätt än Gud själv, är inte så konstigt. Detta kluvna, för att inte säga schizofrena sätt att tänka går igen i nästan hela världens så kallade kristenhet. Kristna kyrkor, världen över tillmäter tron större betydelse än handlingen och människor kallar sig kristna trotts att de inte alls följer Jesus rekommendationer.

Martinus ser detta ”att tro” som en förmåga som är knuten till individens instinkter. En förmåga som är i stark degeneration. En degeneration som påskyndas av intelligensutvecklingen, hennes skolning, hennes kritiska granskning och ifrågasättande hållning till världen och livet. Kort sagt; det all normal skolundervisning går ut på. Men vår skolundervisning är fokuserad på det materiella livet, på teknik och förstår ännu inte de psykologiska krafter de går i allians med. Förstår inte de primitiva, egoistiska instinktiva självbevarelsedrifter den samarbetar med (affärsvärldens och vårt ekonomiska systems etik och moral) och där resultatet som sagt blir ett förverkligande av våra religiösa profetior om ett kultursammanbrott, en domedag, ett kulturellt ragnarök.

Människan måste använda sina intellektuella förmågor till att förstå en djupare form av psykologi. Förstå människans religiösa behov av att se sammanhang och mening kontra världen och livet. Förstå de levande krafterna bakom hennes existens, för att kunna föra människan ut ur detta kaotiska sätt att tänka. Till detta krävs en andlig intellektuell förmåga, andlig forskning eller ett djuppsykologiskt studium av oss själva.

Martinus verk utgör ett sådant studium och Martinus beskriver en utveckling från en omedveten, instinktiv livsupplevelse, vilket är djurets värld till en medveten människotillvaro. Växten och djuret leds av instinkter och kämpar en kamp för att överleva som får fram hennes aggressiva och dräpande sida, en utveckling som även gynnar och föder fram människans intelligens- och känsloutveckling. Då ingen absolut död finnes, överlever individen allt vad hon genomgår och växer i kraft av de gjorda erfarenheterna. Från liv till liv förfinas skapelsen av människan. Hennes disharmoni med livet, är hennes kamp emot Gud. En kamp som fortgår tills den dag hon börjar bejaka livet, gå med Gud och med hela sin existens skapar en harmonisk relation till sin omgivning, till livet omkring sig såväl som till livet inom henne (hennes förhållande till ett levande mikro-, mellan- och makrokosmos). Vilket innebär att livets högre mentala energier börjar binda de lägre. Där en välutvecklad känsla i kombination med en framstående intelligens ger individen tillgång till ett intuitivt tänkande, till det som i religiös litteratur beskrivs som ”den heliga anden”, Guds eget medvetande. Minnet binder ihop det hela. Inte minst det indirekta minnet som yttrar sig i form av individens växande inlevelseförmåga som utgör resultatet av allt det lidande som genomgåtts under många liv. Martinus beskriver hur en människas psyke är ett inre laborerande med dessa sex energiformer som kan varieras i oändliga kombinationer. Energier som vi omtalar som instinkt, aggression (av Martinus kallad tyngdenergi), känsla, intelligens, intuition och minne. Energier som även bygger upp vår fysiska tillvaro och dominerar de olika tillvaroplan vi kallar mineral-, växt- och djurriket, samt världar vi ännu inte känner till, som ”det riktiga människoriket” och rent psykiska tillvaroplan som Martinus omtalar som ”visdomsriket”, ”den gudomliga världen” och ”salighetsriket”, vilket är mineralrikets inre upplevelsesvärd.

Så vad Martinus lägger fram genom sitt verk: Tredje testamentet är en evig världsbild som inte är dualistisk. Där allt är levande och visar fram kärleken som universums grundton. Även det som vi förnimmer som ”ont”, fyller ett gott syfte, om än av obehaglig natur, i det att det undervisar oss om det ”ondas” natur, dess orsak och verkan. Där smärtan, disharmonin med livet, med Gud på sikt korrigerar alla misstag. Misstag som ger kunskap, föder fram en ny människa präglad av empati och intellektualitet. Människan i Guds avbild! En människa lik Kristus!

Frågan varje medveten människa måste ställa sig är: Vad vill jag bidra till? Vad vill jag vara redskap för! Hat eller kärlek! Kan jag förstå, förlåta och tolerera olikheter. Kan jag inse det legitima behovet av skydd mot brutalitet och våld, utan att själv använda mig av det samma. Först då kan vi tala om en verkligt civiliserad och kristen kultur.