Martinus är författaren till bokverket Tredje testamentet. Ett samlingsnamn på ett livsverk som omfattar huvudverket Livets bok 1 – 7 på över 2000 sidor, symbolböckerna Den eviga världsbilden 1 – 5 på nästan 800 sidor, där han med hjälp av färglagda symboliska bilder visar de fysiska och andliga livsprinciper som möjliggör vår existens och framträdande, boken logik där han visar hur kärlek och logik sett i ett större sammanhang är identiska som principer. Böckerna Bisättning och Den ideella födan som visar vårt förhållande till ett levande mikrokosmos och vilka konsekvenser vår dräpande inställning till djur och människor får.

Andra titlar på böcker och i bokform publicerade artiklar är, Mänsklighetens öde, Påsk, Vad är sanning?, Kring min missions födelse, Blad ur Guds bilderbok, Pingstglans över livet, Den längst levande avguden, Mänskligheten och världsbilden, Mellan två världsepoker, Kosmiskt medvetande, Bönens mysterium, Vägen till invigning, Kring mina kosmiska analyser, Gåvokultur, Julevangeliet, Medvetandets skapelse, Tankar kring påsk, Julljusen, Ut ur mörkret, En glimt från världsåterlösningen, Getsemane trädgård, Reinkarnationsprincipen, Universums vintergator, Onaturlig trötthet, Genom världsalltets tomrum, Världsreligion och världspolitik, Jordmänniskans ödesorsak, Pilatus, Kristus och Barrabas, Varför man skall förlåta sin nästa, Livets ödesspel, Den stora födelsen, Primitiv och intellektuell gudstillbedjan, Djurets avbild och Guds avbild, Kosmiska glimtar, Lågintellektualitet och högintellektualitet, Det femte budet, Meditation, På kärlekens altare, Mänskligheten ett med Gud, Hinsides dödsfruktan, Det psykiska templet, Döm inte, Vägen, sanningen och livet, Livets väg, Mentala fängelser, Den sekundära och primära uppståndelsen, De levande varelsernas odödlighet, Den andliga vetenskapens nödvändighet, Primitivitet och övertro, Kulturens skapelse, Vägen till paradiset, Djävulsmedvetande och Kristusmedvetande, Odödlighet, Världssituationen och Guds avbild, Världsfredens skapelse, Jaget och evigheten, Två slags kärlek, Det Tredje testamentet-Den intellektualiserade kristendom.

I all denna litteratur är Martinus unik, i det att han är sin egen kunskaps källa. Där det han beskriver härstammar från ett kosmiskt medvetande som han fick tillgång till genom en andlig invigningsprocess som han själv beskriver med orden; ”Under mitt trettioförsta år upplevde jag en andlig process som ledde mig in i en kosmisk mission. Det var en afton i mars månad 1921, som jag således satt i fullständigt mörker på mitt rum vid Nørrebros Runddel i Köpenhamn och koncentrerade mig på Gud. Och det var under denna koncentration på Gud och i detta totala mörker, som jag vaket dagsmedvetet i en kosmisk vision upplevde den, för mig då, ofattbara kallelsen till att intuitivt klarlägga och manifestera som kosmisk vetenskap det ”myckna” som Jesus kunde ha berättat för sina lärjungar, men som varken de eller dåtidens offentliga auktoriteter och myndigheter var utvecklade nog till att förstå. Den Kristusversion jag upplevde var inte någon dröm eller hallucination, utan en absolut vaken kosmisk dagmedveten upplevelse som innebar ett tydligt tillkännagivande av en mission som jag skulle utföra. Redan nästa förmiddag kände jag att jag återigen måste meditera.

Efter att jag satt mig till rätta i min korgstol, som nu föreföll mig vara uppladdad med en form av starkt andligt verkande kraft, band jag en handduk för ögonen och befann mig således i djupt mörker, men i absolut vaket dagmedvetet tillstånd. Med ens var det som om jag såg in i en halvmörk himmel över vilken det rörde sig en mörk skugga som efterlämnade himlen än ljusare. Denna skuggpassage hän över himlen skedde flera gånger och för varje gång blev himlen än mer lysande till dess den utgjorde en bländande ocean av ljus i guldets renaste färg, vilket överstrålade allt annat existerande ljus. Det formade sig som tusentals vibrerande gyllene trådar som totalt uppfyllde rummet. Jag befann mig ensam mitt i detta gudomliga levande ljusvälde, men utan att själv framträda i någon som helst synlig form. Jag hade ingen organism, liksom alla skapade ting omkring mig, mitt rum, mina möbler, ja hela den materiella världen var helt försvunnen eller utanför sinnenas räckvidd. Det bländande gyllene ljuset med sina vibrerande gyllene guldtrådar hade upptaget i sig allt vad som annars var tillgängligt för förnimmelse eller livsupplevelse, men ändå kunde jag genom detta starka gyllene ljus dagmedvetet uppleva att jag hade en levande existens utanför de fysiska fenomenens värld, utanför allt vad som annars framträder som skapade företeelser. Jag var utanför tid och rum. Jag var ett med oändligheten och evigheten. Jag var i mitt odödliga jags element, det odödliga jag som tillsammans med alla existerande levande varelsers odödliga jag är ett med världsalltets jag eller eviga upphov. Jag var här ett med den genom alla tider, genom alla världskulturer, världsreligioner, raser och folkslag medvetet och omedvetet sökta, dyrkade och tillbedda, allsmäktige, allvise och allkärleksfulle Gudomen”

Det första Martinus skrev efter denna sin invigningsprocess var den text som är publicerad i Livets bok 7:s Efterskrift; Gudasonen ett med sin Fader, och hela Martinus verk är djupast sett en återberättelse av hans "syn" på livet och Gud. Genom läsningen av verket lär vi känna Martinus som person och människa. Lär känna en människa vars gudsförhållande är levande och innerligt. Där han precis som Jesus är ett föredöme och modell för det intellektuella gudsförhållande vi själva ska utveckla.

Martinus liv förre sin invigningsprocess var enkel. Han föddes 1890 i Sindal, i nord Jylland där han växte upp hos fosterföräldrar på ett litet torp. Han fick igen utbildning utöver den elementära skolgång som fanns på landsbygdens Danmark runt förförra sekelskiftet. Han läste vad han kom över i föräldrahemmet och älskade bibelundervisningen skolan tillhandahöll. Jesus var hans stora ideal och närhelst han var i tvivel, så ställde han sig frågan; Vad skulle Jesus gjort? Och förnam intuitivt vad som var det rätta att göra. Där prästen talade om, ”att oäkta barn kom direkt till helvetet”, förnam han att prästen hade fel, då Gud omöjligen kunde vara ”arg” på honom av dessa skäl. Han arbetade senare i livet som dräng, uppassare, mejerist, nattvakt, postbud och kontorist. Martinus var också homosexuell men skriver om detta i indirekta ord, när han analyserar äktenskapet och dess degeneration hos nutidsmänniskan. I föredrag hållna på sjuttiotalet deklarerade Martinus sin läggning, men i övrigt var han diskret med detta sitt tillkännagivande. Men här får vi förstå skillnaden mellan att komma ut nu och för hundra år sedan. I Livets bok 3, stk. 855 – 858 beskriver han de vedermödor, trakasserier och förföljelser som alltid kommer dem till dels som går före flocken, den stora allmänheten, i denna sexuella förvandlingsprocess och de konsekvenser detta får för de inblandade människorna. Men han beskriver även hur alla människor utan undantag är med i en evolutionärt betingad sexuell förvandlingsprocess och som i vår tid förvandlar den tidigare heterosexuella ”mannen” och ”kvinnan” från deras däggdjurstillstånd som han- och honväsen, mot att bli riktiga människor i Guds avbild och där ett nytt könstillstånd och ett nytt ”rike” kommer att uppstå som en konsekvens av detta.

I Martinus ser vi också en författare som har en sjuårsperiod efter sin andliga invigningsprocess, där han övar sig i att formulera sina texter. Där han i början skriver allt för långa meningar, meningar som fyller hela sidor och där han får lära sig att anpassa texten så att människorna han hade runt sig kunde förstå. Han ritar och färglägger sina symboler och gör sig redo för att ta sig an den mission han förnimmer Gud get honom. Under de nästkommande 60 åren växer där sedan fram ett verk som är unikt i sitt slag. En fortsättning och en avslutning på ”böckernas bok”, Bibeln. Ett Tredje testamente fogas till det Nya- och Gamla testamentet. Uppfyllelsen av Jesus profetia om Hjälparen den heliga anden, som skulle komma och berätta om allt det som människorna på Jesus samtid inte var mogna för och då kunde förstå, har nu manifesterats. Inte i form av en människa, en ny Messias, men i form av en Andlig vetenskap som får oss att skåda Gud direkt, som ställer oss ansikte mot ansikte med Vår himmelska Fader, så att vi kan börja se Guds plan och meningen med det som sker.