Hej, Claus!
Bra detta med att den vise bedömer och inte dömer. Det ska jag ha med mig som verktyg när jag är på väg att döma någon på grund av min egen intolerans.
En vän till mig förklarade, på samma sätt, att man inte behöver vara bestämmande men man kan tillåta sig att vara bestämd. Jag minns att det blev en härlig AHA-känsla för mig och kontentan blev att det gjorde det betydligt lättare för mig att sätta de gränser jag behövde för att få tillräckligt med livsutrymme för min utveckling.
Jag kanske inte greppar detta med speglingar ännu. Tänker: det jag tillåter mig göra/tänka om andra det kommer tillbaks till mig tills jag fattat galoppen. Vill jag att min omgivning ska vara tillåtande och förstående finns det ingen annan väg dit än att själv leva upp till de önskemålen.
Upplever att jag själv skulle ha svårt att avgöra hos vem ”felet” ligger. Jag föredrag att tänka: Tack för att du påminde mig om vad jag behöver bearbeta hos mig själv.
Förstår också att vi vandrar olika väger fram genom vår utveckling och att alla vägar når samma gemensamma mål. Allt ÄR verkligen gott!
Tack för att du har lyssnat och delat med dig av din erfarenhetsbild/Gun
Gun M-L