Julens andliga budskap

0 röster

När jag tänker på julen som nu stundar, så blandas barndomens jular med den analys av julen som jag fått mig till dels, via Martinus. När jag var liten så firades min jul på ett fantastiskt sätt. Mina första år började, som jag skämtsamt brukar säga, lite bakvänt. På ett ålderdomshem! Där min farmor och farfar var anställda som föreståndare och trädgårdsmästare, och där firade vi jul tills jag var tonåring. I en lång matsal med plats för en trettio, trettiofem personer åt vi julgröt och annan julmat. I den stora salongen hade vi en stor julgran med levande stearinljus, pyntad på danskt vis, med massor av små flaggor som hängde på långa band. I rummet stod det också en spann med vatten, ifall olyckan skulle vara framme. Här sprang jag runt och lekte med sjuttio, åttioåringarna och fick alldeles för mycket godis.

På annandagen åkte vi till “julebal”, i en gymnastiksal där man hade rest och pyntat en fem meters gran. Här tjoades, dansades och gick det festligt till för nästan alla. Undantaget var min lillebror, han höll till i den stora garderoben, där han slogs med andra likasinnade pojkar.

Längre upp i tonåren hade jag svårare för det här med julen, då den började gå på rutin. Men från tjugoårsåldern och framåt kom Martinus in i mitt liv och förändrade julens innebörd. Plötsligt blev den “magisk” igen. Julens atmosfär lockade mig. Ljusen, julskyltningen, stillheten på julafton osv. Julbordet blev för min del, vegetariskt och successivt genom många år förändrades mina syskon också i den riktningen, utan att vara intresserade av Martinus analyser och författarskap. Så de sista åren har det bara varit mina föräldrar, numera mor som inte är vegetarianer. En lustig utveckling!

Julens magi

Så ni får ursäkta mig, att SantaClaus blir lite ”religiös”. Det lackar mot jul! Och julen är en tradition till minne om ett ljus som tändes i mörkret. En tradition som har sin grund i Bibelns julevangelie, i berättelsen om Jesus födelse. En berättelse som Martinus i sin bok Julevangeliet visar har två sidor. Dels en allmän bokstavlig sida som vi känner väl, dels en dold, symbolisk sida som gäller oss alla. Jesus öde är, menar Martinus, en symbol för alla människors öde. Det är denna dubbelmening som gjort den till ett evangelium. Det som gör julevangeliet odödligt är dess identitet med en allmängiltig princip. Den uttrycker alla människors ”kosmiska födelse”. Historien är en genial symbol för vår egen födelse till människa. En födelse som sträcker sig över många liv, men som Martinus hävdar pågår här och nu. När Bibeln sålunda berättar om ett barn som födes i ett stall och lades i en krubba, och under fattiga och anspråkslösa förhållanden växte upp och blev mänsklighetens störste andlige ledare. När Jesus befrämjade kärleken till nästan och med sitt liv, med sina gärningar, med sin nya syn på Gud som en Himmelsk fader, när han med sin Bergspredikan och inte minst genom sin Korsfästelse visade han hur han förstod, förlät och älskade alla, till och med sina egna bödlar, så var han en modell för vår egen förvandling som människa. I denna födelse finns det också tre vise män, tre heliga Konungar som hjälper Jesusbarnet med kostbara gåvor så att han kan undkomma Herodes mord och förföljelse och fly till Egypten. Även här har livet gett oss en underbar motsvarighet i det att vi alla har fått del av tre vise män eller andliga konungars gåva för vår flykt undan diktaturens mördande hand. Vi fick Buddha, Kristus och Muhammed som gav oss en vägvisning ur diktaturens dödsgrepp. Dessa gåvor blev till Buddismen, till Kristendomen och till Islam. Martinus skriver ”vem kan komma till Fadern utan genom essensen av den kostbara överjordiska gåva som dessa tre världsreligioner måste sägas vara”. Med hjälp av dessa tre vise mäns gåvor kan vi fly till ”Egypten” till ett land eller en zon dit mörkerfurstens makt aldrig någonsin kan nå. Gåvorna som vi fick var nästakärlek.

Ljuset i mörkret

Martinus nämner också att; Ljuset i mörkret är den rätta beteckningen på julen och att detta är en kosmisk princip. Vi firar julen genom att tända miljontals ljus. På gator och torg, i butiksfönster och hem, överallt tänds ljus som strålar ut i vintermörkret. Något som vi alla påverkas av, såväl vuxna som barn. Julen handlar om glädje men också om fred och frid. I julberättelsen talas det om en änglakör som sjöng om ”frid på jorden och bland människorna en god vilja”. Martinus menar att detta förebådar en ny tid, en ny epok i människans utveckling, där julen inte endast blir en fest en gång om året, utan en konstant funktion i människors psyke. Julglädjen kommer att bli till livsglädje, julklapparna till att människor vill ge sig själv, dvs. sin livsglädje och sin skaparförmåga till gagn för helheten. Julfriden kommer att bli en frid som sträcker sig över hela året, mellan alla människor, folk och nationer. Ja, Martinus menar att det verkligen skall bli vad änglarna utlovade – dvs. ”frid på jorden och bland människorna en god vilja”. Men för att förstå meningen med detta gamla budskap måste man lära sig att förstå universums julbudskap.

Universums julbudskap

Universums budskap är budskapet om ljuset i mörkret. I gamla testamentet kan vi läsa att Gud sade; ”Varde ljus”. Men detta var inte ett fysiskt ljus, det kom senare när solen och månen sattes på himmelen. Istället talar Martinus om att det var medvetandets ljus, andens ljus som skall stråla i materiens mörka värld och att det är det som sker genom mänsklighetens utveckling på jorden. Och denna ljusets princip förekommer överallt i alla religiösa traditioner. I Indien, Nepal och andra länder i öst firar människor ljuset i form av en stor fest, när vintern och mörkrets årstid står för dörren. Då behöver anden i oss ljus och kärlek. Människans skapande tanke och humana tendenser eller kärleken till nästan är ljuset, som skiner i mörkret och mörkret är den okunnighet och primitivitet som hör djurriket till. Det var i detta djurrike som Adam och Eva skulle lära sig att känna skillnaden på ont och gott, och bli så som Gud. Denna skapelse eller utveckling till människan i Guds avbild är inte färdig. Processen fortgår här och nu. Medvetandets klara ljus skiner ännu endast som en liten fladdrande låga i mörkret, som ett litet julljus, men ett ljus som skall bli som en strålande julstjärna, som låter sin livsglädje, sin intellektualitet och kärlek till nästan lysa i mörkret till gagn och glädje för alla levande väsen.

Mörkrets nödvändighet

På vår eviga livsresa har vi nu genomlevt vintern i livets stora kretslopp. Vinterns zon är djurriket. Här har vi liv efter liv gjort oss nya erfarenheter. Vi har ständigt konfronterats med en lagbunden omvärld, med Gud. Vi har genom denna utveckling, ätit av kunskapens träd på gott och ont. Genom vår strävan att övervinna allt det i tillvaron som är av obehaglig natur har vårt medvetande vuxit. Det motstånd som vi mött har vi i perioder av vårt eviga liv sett som något ont, något djävulskt. Men utan en mörk bakgrund kan inte ljuset tändas. Mörkret är således nödvändigt, om än obehagligt. Hela den praktiska, tekniska och vetenskapliga utvecklingen i vår tid, är ett resultat av att vi har upplevt årets kretslopp med sitt skiftande ljus och mörker, kyla och värme. Där våra sinnen har bearbetats av naturens variationsrikedom och där vår tankeförmåga och skaparförmåga har utvecklats som ett resultat av detta. Genom denna utveckling har vi tagit naturkrafterna i vår tjänst för att så småningom komma till att behärska jorden. Är detta inte Andens ljus som börjat forma materien och naturkrafterna? Är det inte Andens ljus som övervinner mörkret och okunnigheten? Är det inte samma princip som framträder i den fysiska världen efter vintersolståndet, då ljuset och värmen efterhand övervinner mörkret och kylan och skapar vår och sommar? Liksom det i naturen måste skapas mörker för att ljuset skall kunna markeras och upplevas, måste det hos människorna skapas mentalt mörker för att andens ljus skall kunna stråla och lysa. Martinus beskriver hur vi nu passerar ett vintersolstånd i ett stort kosmiskt årskretslopp. Julbudskapet berättar att hela detta mörker är något som måste till, något som är till gagn för människorna, därför att vi just mot denna mörka bakgrund kan uppleva kontrasten, ljusets värld. När vi nu har lyckats att behärska materien och de yttre naturkrafterna så återstår det att övervinna de krafter i vårt inre som fortfarande vållar oss obehag och lidande.

Andens ljus skall tändas

Till detta behövs det en Andlig vetenskap som kan hjälpa oss att kartlägga de krafter i vårt eget inre som skapar allt det obehag, alla de krig och konflikter, allt det lidande som människan idag har att ta itu med. I sin Andliga vetenskap visar Martinus att vår inre psykiska värld är lika lagbunden som den yttre världen, och att det bakom vår fysiska och psykiska struktur finns ett evigt och absolut ”Jag” som upplever all skapelse, all förändring. Martinus visar oss vår eviga, odödliga struktur, visar oss vilka medvetandekrafter eller mentala energier som ligger till grund för vårt framträdande här och nu. Han visar hur vi tidigare har styrts av instinkter och primitiv känsla, och hur vi i kraft av den gudomliga suggestionen eller trosförmågan var kopplade till de olika religionerna. Men idag har intelligensutvecklingen tagit bort trosförmågan hos många människor. För dessa människor har lösningen på alla livets gåtor, blivit till vetenskap och åter vetenskap. För dessa människor visar Martinus att kärnan i religionerna kan göras till vetenskap. En andlig vetenskap som vi kan efterforska och filosofera kring för att förstå oss själv och det liv vi är en del av. Martinus visar i sitt verk Tredje testamentet hur vår utveckling som människa handlar om att få de djuriska sidorna i vårt medvetande under kontroll. Hur vår känsla och intelligens måste harmoniseras inom oss för att den intellektuella människan kan framträda. Han visar också hur det manliga och kvinnliga går mot sin ballans inom var och en av oss och att denna inre mentala balans föder fram människan i oss. Våra sympatiska sinnen är under utveckling och bärs av en helt ny inre sexuell struktur. Det är denna förvandling som passar in på det religiösa begreppet ”Jungfrufödelse”. En födelse som inte härstammar från ett föräldrapar, men som sker inom oss själva. Julen firas således till ära för en moral som innebär att älska sin nästa som sig själv. Och Martinus beskriver hur en överjordisk atmosfär, omfamnar, genomtränger och inspirerar alla som har ett öppet och kärleksfullt sinne och hur en andlig inställd människa kan förnimma ett besök från en högre värld några få timmar på julafton. Hur fred vilar över land och stad. En fred som en dag vill utsträcka sig till årets alla dagar och bli permanent.

Vår jul

Men Martinus är i boken Julevangeliet också humoristisk när han talar om att julen som den firas i dag ännu inte har fått sin slutgiltiga utformning. Martinus skriver; En fest till hans ära som tog avstånd från detta att dräpa, hyllar man med massmord på djur. Badande i strålande elektriskt ljus, mitt mellan skimrande julgranar, bland annat pyntat med skinande julljus, som i realiteten är symboler på ”den heliga anden” finner vi berg av griskroppar, flådda fåglar som gäss, änder, höns och kalkon pyntade som om de var levande. Varför? Är det för att dölja att det är lik vi betraktar! Likaså skriver han att; Om julen togs på allvar skulle man ju göra den till en köttlös dag för att nedsätta den dräpande principen. En julfest som firades med att dräpa så lite som möjligt, istället för att dräpa så mycket som möjligt, skulle ju dra den himmelska världens högre tillvaroplan ytterligare lite närmare oss och skulle ju var mer i kontakt med julens sanna analys, efterlevandet av det femte budet, Du skall inte döda.

Att själv gå i Jesus fotspår

Jesus visade med sitt liv att det är Saligare att giva än att taga, att man skulle vända den högra kinden till när man blir slagen på den vänstra, liksom att man genom att ge sitt liv för andra kommer att äga det. Att man inte har kommit till världen för att låta sig tjänas, utan för att tjäna. Kärleksprincipen består i att den starke hjälper den svage, den kloke hjälper den som är mindre klok, den friske hjälper den sjuke, den rike hjälper den fattige och således. På detta fundament vilar världen. Där det inte förekommer, existerar ragnarök eller domedag. Julevangeliet har alltså ett budskap till varje människa, t.o.m. ett högst personligt budskap, som när mysteriet avslöjas berättar om stora och avgörande händelser i människans liv på väg fram mot Kristusmedvetandets födelse. I Kristusmedvetandet kommer den maskulina och feminina principen att smälta samman till en rent mänsklig princip, och först då kommer änglarnas löftesrika sång att bli till verklighet i en fysisk värld. Detta kommer att ta sin tid, men den tid kommer, då det verkligen blir fred på jorden och bland människorna ett stort välbehag. I detta är vi alla här och nu delaktiga. Många sökande människor har redan börjat förnimma detta ljus i medvetandet, inte som någon ny tro eller religion, utan som ett erkännande av universums eviga lagar och principer. När detta erkännande verkligen blir en fast del av ens personlighet, kommer alla former av hat, bitterhet och otillfredsställelse med andra människor att försvinna, samtidigt med att en verklig julglädje växer fram i sinnet. En glädje som ingen kan ta ifrån en och man börjar då förstå att julen inte endast skall firas den 24 december utan skall utsträckas över hela året. Då ger man sig själv, och det är den allra största julgåvan.

God Jul önskar SantaClaus.


dec 9, 2011 i Kultur
claus
dec 9, 2011

Vänligen logga in eller registrera att kommentera denna diskussion.

1 Kommentar

0 röster

SantaClaus önskar er alla en God Jul och ett Gott Nytt År!


dec 1
claus
dec 1