Guds kommunism

Betraktar vi livet som ett umgänge med levande krafter och ser universum och Gud som organisk i sin struktur, som liv inuti liv. Organismer, organ, celler, molekyler, atomer osv, neråt i kosmos. Vår planet, dess solsystem, vintergata osv som levande system inuti levande system. Där vi bokstavligen, lever, rör oss och är till i Gud, då är kommunism inte ett människopåfund, utan en princip utsprungen ur livet självt. En princip för samarbete, en organisk kommunism. En kommunism som möjliggör för oss - att uppleva livet. En kommunism vi i vårt eget mänskliga samarbete behöver efterlikna.

Ledstjärnan för en sådan kommunism måste vara en sann människokärlek. Genom att utveckla kärleken till att omfatta alla människor och genom en insikt om att våra samhällssystem enda legitimitet ligger i att tjäna alla individer, så att dessa får utveckla sina kreativa förmågor och talanger, kommer vi att arbeta efter de kommunistiska principer som styr det levande organiska livet omkring oss. En utveckling som går som en röd tråd genom de sista tre tusen årens kulturella och religiösa utveckling. Genom Buddhas, Jesus och Muhammeds livsgärningar fick vi till stånd en socialisering av vårt mellanmänskliga umgänges- och kulturliv. Martinus beskriver även Jesus som världens första och största kommunist, vars praktiska levnad inspirerade de första kristna till att leva i en gemenskapsanda där principen var; av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov och som omtalas i Apostlagärningarna. När kristendomen efterhand upphöjdes till statsreligion, försvann denna samhällsradikalism och tog först i modern tid materiell form, med diktatur som medel att nå en samhällsmässig förändring. En väg som i vår tid spelat fullständigt konkurs.

Och där det nu är tid för kapitaldiktaturens sammanbrott och kollaps. Där dessa vår tids ”drakar” och monster i form av storföretag och nationer kommer att stå ansikte med en ”fiende” de inte kan besegra - i form av en kamp där motståndaren är – vår levande planets bekämpande av den antikommunistiska, antikristna och dräpande inställning som i våra dagar har tagit sig globala proportioner och där denna vår sista ”domedagskamp” är förutspåd i religiös tradition från olika delar av vår planet.

Grundat på instinkter, intelligens och en hierarkisk maktstruktur är vi knutna till det världsdrama som nu pågår. En process som Martinus beskriver som en andlig, evolutionärt betingad utvecklingsprocess. Där Martinus ser domedagen som en tidsepok, som sträcker sig över det tjugonde och tjugoförsta århundradet, vilket inleddes med första världskriget och fortfarande pågår. En domedagstid där konsekvenserna av vår egoistiska natur avslöjar sig och där lidande, nöd och död, framtvingar en grundläggande förändring i vårt sätt att umgås som människor. Där denna domedagsprocess föder fram en ny människa, präglad av insikt, intellektualitet, empati och med förmåga till ett helt nytt samarbete, människor emellan.

En process som symboliskt beskrivs i Bibelns uppenbarelsebok och ännu tydligare i Martinus verk, Tredje testamentet, där lidandet är den faktor som över tid förädlar människosinnet. Föder fram en ny inlevelseförmåga och en genuin människokärlek. Genom vår andes utveckling får vi upp ögonen för att vi ingår i ett mycket större ”familjeskap” med allt levande - med Gud själv.

Vad vi nu skall till att lära, är att delaktiggöra alla människor i samhällsbygget och komma de fattigas utanförskap till livs, genom samma insikt som Martinus förmedlar; att demokrati och kommunism hör ihop. Genom att inse att en kommunism som inte är demokratisk, inte är kommunistisk och att en demokrati som inte är kommunistisk, inte är en demokrati. Demokrati är att delaktiggöra alla människor i det globala samhällsbygget och finna strukturer som möjliggör detta, från det lokala till det globala styret. Att vi får ett system för att få fram de bäst lämpade till alla dessa poster och där principen för detta ”tjänande av folket” är ideell och inte betingar framväxten av en ny härskande elitklass, som lever avskilt från vanligt folk.

Därför behövs det också en ny ekonomisk världsordning, där ingen kan leva på att utnyttja andra. Något som Martinus skissar på när han föreslår tid, som ny betalningsenhet för alla människor. Där en varas pris sätts i sekunder, minuter och timmar och betalas med motsvarande insatts av individen. En ekonomi i ballans, där varje vara eller tjänst ingår i ett nollsummespel, och där all vinst, resulterar i en tidsreducering för alla som arbetar. Så att ekonomin frigör människor och möjliggör en livslång förkovran i uppodlande av talang och färdighet.

Ett sådant samarbetsprojekt skisserar Martinus i sitt verk. Det inspirerar mig!

Författaren Martinus har ett mycket eget för att inte säga unikt sätt att betrakta begrepp som demokrati, kommunism och diktatur. Där han anlägger ett evolutionärt, andligt perspektiv på begreppen och kommer med konklusioner som förvånar de flesta. En av dessa är att han ser demokrati och kommunism som synonyma begrepp och där Martinus hävdar att en kommunism som inte är demokratisk inte är en kommunism och en demokrati som inte är kommunistisk inte är en demokrati. Martinus ser inte heller kommunism som ett människopåfund, utan hävdar att kommunism är en naturprincip, en organisk kommunism. Där allt i tillvaron ingår i system, där liv bygger liv.

Demokrati och kommunism är alltså för Martinus identiska begrepp och han hävdar att de är grundade på det allra högsta religiösa och politiska ideal som överhuvud tagit existerar – nästakärleken. Ett kärleksideal som i vår västerländska kultur har sin grund i Jesus person och ord till folket. Där Nya testamentets kärninnehåll är ett kommunismens evangelium och här i västvärlden har varit statsreligion under århundraden. Där religion genom den historiska processen blev till politik. Det gör också att Martinus betraktar Jesus som världens första och största kommunist, vilket inspirerade de första kristna till att leva i en gemensamhetsanda där principen var, av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov och som omtalas i Apostlagärningarna i Bibelns texter.

Men även Buddhas och Muhammeds gärningar kan ses som kommunistiska i det att deras fokus ligger på det gemensamt bästa. Vi ser detta i Buddhas åttafaldiga väg, symboliserat med ett hjul vars ekrar pekar inåt mot det gemensamma, mot vad Buddhister kallar Sangha, det gemensamma/kollektiva element som håller samman den mänskliga gemenskapen. Hos Muhammed finner vi det i Islams uppmaning till de troende att sträva efter ett rättskaffent liv, där det är en plikt att skapa ett rättvist samhälle, där även de svagaste och mest utsatta skall behandlas med största respekt. Under årtusenden har människor gått in och ut ur tempel, kyrkor, katedraler och moskéer, gudshus som varit fantastiskt utsmyckade, utan att ana att man här befann sig i kommunistiska tempel och lyssnade till ord från världens största kommunister, representanter för en gemensamhetsanda, för kärlek och kollektivt broderskap.

Det Martinus gör är att lyfta upp allt detta till en allmänmänsklig princip, som inte är bunden till religiös grupptillhörighet, enligt gammal modell. Där den demokratiska utvecklingen av samhället alltså i verkligheten är det samma som en kommunistisk utveckling. En utveckling som idag blivit en global politisk process, där politik är kampen mellan själviskhet och osjälviskhet, är uttryck för kampen mellan ”Gamla testamentets” och ”Nya testamentets” två olika ideologier. Där GT, oinskränkta ”herrefolksmoral”, egendomsrätt och utsugningsrätt gentemot nästan står mot NT, upplösning av denna moral till förmån för skapandet av ett skydd för nästan och omgivningen genom nästakärlekslagen.

En moral, egendoms och utsugningsrätt vi känner till som politisk och ekonomisk diktatur. En diktatur som har sin grund i de självbevarelsedrifter och flocktendenser vi ser som det bärande fundament bakom djur och primitiva människors existensvilkor. Där kungar, kejsare, faraoner från början var religiösa flockledare och där nationalism av Martinus beskrivs som flockens superreligiositet. En instinktiv ”religiositet” som får individen att gå i döden för sin ”utvidgade familjekänsla”.

Men diktaturens alla ansikten är mångfasetterade och får former vi känner till som Nazism, Fascism, Kommunism, Nyliberalism. Där nyliberalism hyllar pengarnas eller marknadens diktatur. För en del är diktatur ett mål i sig själv, för andra ett medel till makt eller rikedom och där Martinus beskriver vår moderna kultur av idag, som en bankkontokultur, där pengar har utvecklats till det farligaste vapen världen av i dag har skådat.

Nationalism är idag staternas förnämaste ideologi. Den vilar på Gammaltestamentlig grund och går idag mot sin undergång och kollaps, då alla de problem världen står inför har blivit av internationella format. Där vår tids utmaningar inom miljö, ekonomi, mänskliga rättigheter, fred och rättvisa inte kan lösas nationellt. Där Martinus beskriver vår tid, det tjugonde och tjugoförsta århundradet som en domedag, där världen genom den polarisering vi blir vittne till kan se Jesus profetia, från Matt.25:33, gå i uppfyllelse där fåren och getterna separeras. Där fåren tillskrivs alla humana värden och getterna de inhumana. Där det vi gjort för våra medmänniskor, de hungriga, de hemlösa, de sjuka, de fängslade, de menlösa var det vi gjorde mot Gud.

Till hjälp för att bekämpa diktaturen i alla dess former, bekämpa en Herodes mentalitet, har alla människor som kan liknas vid att vara kristusbarn fått besök av tre vise män. Tre representanter för en gemensam kärleksmoral, för kommunism i dess bästa former. Tre vise män vars sanna kungavärdighet blev till lysande exempel, som har inspirerat människor genom århundraden, för att inte säga årtusenden. Och vilka diktatorer har blivit ihågkomna som vår planets tre vise män, som Buddha, som Kristus, som Muhammed.

Tredje testamentet hjälper idag den människa som är mogen för att ta nästa stora steg i vår andliga utvecklingsfas, med en total individualisering av det religiösa livet. Att åter igen komma i kontakt med kärnan i vår planets tre vise män religiösa lärosatser på ett ännu högre plan, där Martinus idag erbjuder en andlig hjälp med att förstå hur de livskrafter som styr kosmos fungerar och hur Gud organiserar livet självt.

Att gå i Buddhas, Jesus, Muhammeds och Martinus fotspår, ställer krav på oss. För detta att vara en demokrat, handlar mer om att leva i ett respektfullt förhållande till sina medmänniskor, sin broder och sin syster vars mänskliga plikt det är för oss att älska, än det handlar om att rösta och utse ett parlament och kandidater som ska representera en i riksdag, landsting och kommuner. Att vara demokrat och människovän handlar om att acceptera att vi alla är olika, är individer med olika talanger och förmågor. Där vi kan sätta press på oss själva, ha all världens ambitioner för egen del, men aldrig får föra denna press vidare till våra medmänniskor. För då går vi från att ha varit en vän och demokrat, till att bli en diktator som manipulerar, skäller och inte alls uppträder som en Buddha, en Kristus, en människovän. Endast det goda exemplets väg, är vägen framåt i kontakten med människor man älskar.

Vägen till en sann kommunism är således som Martinus skulle säga det, uteslutande utveckling, där kommunism inte är ett uppdiktat eller uppfunnet politiskt system, men är ett utvecklingssteg, i vilken nästakärleken det vill här säga gemenskapen, kollektiviteten eller känslan av samhörighet är helig, är ett bud, ett livsvillkor.

Guds kommunism

1 Kommentar

Vänligen logga in eller registrera för att lägga till en kommentar.