Det heter ju, att vi skall älska vår nästa som vi älskar oss själva. Att vår broder och syster var helst vi möter dessa, skall vara vår "ögonsten". Vad Martinus dessutom hävdar, är att alla människor gör så gott de kan. Att alla står på toppen av vad de kan prestera. Att vi handlar utifrån de erfarenheter vi har, och att vi faktiskt begär det omöjliga när vi vill att andra människor skall vara annorlunda än vad de är. Att vår intolerans är analogt med att vi begär att en elvaåring skall bete sig som en tjugoåring, vilket han omöjligt kan utan att först leva nio år till. Så Martinus tankar är ett försvar för alla, en uppmaning till tolerans och förståelse. Att vi skall komma bort i från att döma och istället lära oss att bedöma och älska våra medmänniskor, livet och Gud.

I detta har vi dessutom ett underbart exempel i Jesus handlande. Så kan vi ta våra kors (våra kroppar) och följa hans exempel, genom att praktisera Jesus inställning till sina bödlar på korset, där han uttryckte; "Fader förlåt dem, ty de veta icke vad de gör", så skulle detta handlande, vara nog till att "frälsa" världen.

Så jag sätter ribban högt!

Med vänlig hälsning från Claus