Världspolitiken och världsekonomin styrs i dag till stor del av psykopater. Vi ser det i världspolitiken i form av världsledare som dyrkar sig själv, framställer sig som suveräna, omger sig med en ”hjältegloria”, berättar uppdiktade fantasihistorier samtidigt som de skyr och förföljer sanningen och dess förmedlare, i form av en ”fri” press. Allt som inte passar deras agenda beskrivs som ”falska nyheter”. Denna dagliga inlevelse i en overklig tankevärld är farlig - där fantasi och verklighet flyter ihop.

Våra företagsstrukturer och världsekonomi fungerar på liknande sätt och Martinus skriver om hur ”blinda politiker” går själviskhetens, egoismens, kapitalets och pengarnas väg, är krigets lydiga förkämpar och beskrivs som asociala människor, som försöker splittra istället för att förena människor. Makt är, för dem - rätt. De skapar tvångsregimer, krigsdiktaturer, är fanatiska anhängare av nationalism, krig och maktmedel, kapitalism och hänsynslösa utsugningsmetoder. Men Martinus beskriver detta, som livsviktiga utvecklingssteg, som på det globala planet, framför allt lär oss; hur vi inte skall göra.

Martinus beskriver också vår globala världskultur som en bankkontokultur. ””Bankontokulturen” är för alla jordmänniskor av idag detsamma som vattnet är för fisken. Utan vatten kan fisken inte andas eller leva. Utan ”bankkontokulturens” verkningar kan den vanliga jordmänniskan eller den enskilde nationen av idag omöjligt göra sig gällande. Utan ”bankontokulturen” skulle jordmänskligheten aldrig någonsin kunna få tillgång till de upplevelser eller de mörkrets företeelser som just skänker erfarenheterna att man ”hellre skall giva än taga”, att man ”inte har kommit till världen för att låta sig betjänas” eller leva på andras bekostnad, utan att man istället är här för ”att tjäna” och vara med om att skapa lycka för alla andra levande väsen.” (LB 4, stk 1327)

”Det är detta krig om värdena eller tillgångarna i världen som i dag utgör ”fredens motsats”, skapar revolutioner och krig, störtar furste- och kungahus, ger upphov till hämnd och förföljelse, ja allt som fört världen ända fram till ”domedag”. Det var också dit som kampen skulle leda. Det var denna ”domedags” tidsepok som av världsåterlösaren (Jesus) eller ”kommunismens” sanna upphov blev bebådad som ”de yttersta tiderna”, vilket vill säga ”bankontokulturens” eller ”den falska affärsprincipens” kulturs eller civilisations undergång. Därefter skulle en ”ny himmel” och en ”ny jord” uppstå, vilket ju, betyder en helt ny religiös eller andlig inställning till livet, medmänniskorna och omgivningen, respektive en helt ny administration av de materiella värdena i värden.” (LB 4, stk 1334)

”Begreppet ”politik” är sålunda i verkligheten bara ett uttryck för kampen mellan ”Gamla testamentets” och ”Nya testamentets” två olika ideologier, mellan det första testamentets oinskränkta ”herrefolksmoral”, egendomsrätt och utsugningsrätt gentemot nästan, och det andra testamentets upplösning av denna moral till förmån för skapandet av ett skydd för nästan och omgivningen genom nästakärlekslagen. ”Politik” är kampen mellan ”själviskheten” och ”osjälviskheten”. Alla som kämpar för en social förändring av samhället är alltså ”politiker” (LB 4, stk 1334)

I Livets bok 7, stk 2658:35 -41 skriver Martinus; Att frukten av de kosmiska analyserna skall bli en på dessa analyser byggd ny världskultur. Denna världskultur måste ännu ett bra tag befinna sig i sitt rena fostertillstånd. Den kan naturligtvis inte förstås av de väsen som ännu inte besitter den humana kapacitet eller den nästakärlek, till följd av vilken människor känner avsky mot avrättningar av andra människor och även mot det förfärliga mördande som består i slakt av djur. De känner avsky mot att vara med om att äta andra väsens organismer och mot att jaga och fiska. De känner avsky mot alla de olyckor och lidanden, sorger och bekymmer som det gängse penningsystemet frammanar. De avskyr bruket av tobak och alkohol och alla andra gängse bruk av gifter och ämnen som skapar onaturliga vanor. I sitt levnadssätt uppvisar de mycket ofta en begynnande harmonisk förening av de hos dem framträdande maskulina och feminina principerna, vilket återigen skapar motsvarande nästakärlek. Det är inte så märkvärdigt att sådana människor av sina ännu tämligen primitiva och inhumana eller humanitetslösa medmänniskor ibland betraktas som särlingar, som abnorma el. dyl. Men dessa väsens psyke och levnadsart är icke desto mindre ett begynnande tecken på att en verklig fredens världskultur är i antågande, ett tecken på en begynnande vårtids milda vindar. I dessa människors psyke, liv och handlande utgör således de kosmiska analyserna en ny världskulturs födelse.

Att denna världskultur är det verkliga ”himmelriket” på det fysiska tillvaroplanet. Här finns alla de högsta jordmänskliga idealen uppfyllda. Här har alla världens nationer blivit till ett rike, en stat med en för hela världen gemensam regering. Alla världens folkslag har blivit till en oskiljbar enhet. I detta gudomliga rike existerar endast den absoluta freden i renodlat skick. Krig och ofred har för länge sedan försvunnit från detta rikes jordiska kontinenter. Här kan det, i detta rikes första epok, på sin höjd vara tal om ett rättsväsen. I denna stat finns varken straffinrättningar eller tukthus. Den affärsvärld som i dag är så helt dominerande existerar inte heller i framtidsstaten. Penningsystemet och de därmed förknippade olyckorna finns inte heller kvar. Några privatpersoner, aktiebolag eller koncerner kan här överhuvud taget inte äga eller monopolisera jordens innehåll av oljor, mineraler och övriga ämnen. Dessa kan blott ägas av hela mänskligheten och kan endast utnyttjas till absolut gagn för hela mänskligheten. Varje människa som föds på jorden är ovillkorligt delägare i jordens rikedomar.

Att det är världsregeringens uppgift att förvalta alla väsens genom födsel erhållna arv på så vis att det blir till glädje och välsignelse för varje människa , men inte till större fördel för den ena än för den andra. Inte på något annat sätt än genom den mänskliga begåvningen och arbets- eller skaparförmågan kan jordens rikedomar helt rättvist komma människorna till godo. Och denna förmåga äger varje normal människa. Denna förmåga blir dess innehavares betalningsmedel i stället för pengar. Varje frisk och normal människa måste med denna sin förmåga betala för den levnadsstandard hon önskar. Hur pass mycket arbete varje människa skall prestera, beror på hur många människor det vid tidpunkten i fråga existerar på jorden och hur stor eller omfattande genomsnitts levnads standard detta antal människor begär. Det samlade antalet arbetstimmar som behövs för att fylla detta behov skall delas upp på varje väsen av det samlade antalet människor på jorden. I betraktande av vilken väldig del av detta arbete som kan utföras av maskiner, kan det endast bli mycket få arbetstimmar på varje enskild människa. Kanske kan det bara bli två timmar om dagen eller två dagar i veckan under hennes år som vuxen, då dessa arbetstimmar skall presteras. Dessa arbetstimmar är så beräknade att de också täcker betalning för hennes barndom och utbildning, hennes ålderdom och eventuella sjukdoms- och invaliditetstillstånd. Sådana situationer kommer därför inte att kunna skapa några ekonomiska bekymmer. Hon har här samma tillgång som alla övriga till den ordinära, auktoriserade levnadsstandarden, vilket som nämnt är vida högre än den som i dag räknas som den högsta.

Att den högsta internationella världspolitiken här i världsstaten helt har funnit sin balans och därmed sin fundamentala stabilitet. Den kulminerar här i absolut fullständig rättvisa. Det är denna balans som människorna i dag – om än till en vis grad omedvetet – söker efter i all sin politiska strävan och i uppsatta politiska ideal eller förmenta ideal. Ja, det är i själva verket denna strävan som i stor utsträckning blir till kamp människorna emellan, just emedan de inte har funnit sanningen vare sig i religionen eller i politiken. I samma mån som dessa ideal är orena, liktydiga med rovprinciper – habegär, erövringslusta, ja, en kamp om materiella förmåner eller fördelar på andra människors bekostnad – leder de människorna in i krigets sfärer av djävulsmedvetande, vilket blott rymmer lemlästning, död och undergång, invaliditet, sorger och bekymmer, svält och brist inom såväl alla fysiska som mentala områden. Det är denna situation som gör människorna mogna för det ständiga sökandet efter en mera fredsfrämjande politik, vars slutliga mål eller slutresultat just blir världsstaten med en enda regering, vilken ensam utgör den allra högsta styrande instansen över alla folk på jorden. Det är klart att denna världsregering inte är engelsk, tysk, fransk, rysk eller kinesisk eller alls hör samman med någon viss nationalitet. Den kan endast utgöra en av alla nationer fivilligt vald gemensam överhöghet eller styrande makt.

Att den i dag existerande världen av politisk kamp helt skall ha upphört i världsstaten, eftersom generallösningen till all politik vid den tiden skall vara uppnådd och tillämpad i praktiken. När något har kommit i balans, behöver det inte längre söka efter balans. När all politik har funnit sin balans, behöver människorna inte längre söka efter denna balans. Därigenom upphör all politisk kamp. När alla världens stater sålunda har funnit den politiska balansen och frivilligt bildat ett enda rike eller en enda stat, finns det inte längre någon som helst anledning till krig. Allt militärväsen bortfaller. På sin höjd kan det bli tal om en världspolis bakom den överhet som världsregeringen då utgör. Denna världsöverhet med sin världspolis kommer också att sortera under den lagstadgade arbetsprestationen för de människor som på detta område har kvalifikationer och utbildning och för vilka ett uppdrag av detta speciella slag betyder ett kall, en glädje och livslust. För mänskligheten kommer denna förändring att betyda en enorm ekonomisk besparing, i och med att hela det militärväsende eller den krigsberedskap som i dag upprätthålls då faller bort. Ekonomisk besparing i världsstaten betyder besparing av arbetstimmar, eftersom pengar inte här längre existerar som betalningsmedel. Här kan ingen köpa eller sälja varor. Ingenting har saluvärde, eftersom överhuvud inga produkter eller skapade ting kommer att tillverkas för att bli handelsvara. Alla varor, bruksföremål, apparater och maskiner, ja kort sagt alla av människorna önskade livsmedel och andra skapade produkter och företeelser kommer enbart att alstras för att människornas behov eller begär skall tillfredsställas. Detta gäller alltså inte bara de rent livsviktiga produkterna, blott de på ett logiskt sätt kan göra människor lyckliga och glada över att vara till. För att denna lyckliga tillfredsställelse skall kunna skapas för människorna behövs absolut inga pengar, utan enbart arbets- och skaparförmåga. Det är just därför som varje människa här i världsstaten måste prestera just precis det antalet arbetstimmar för staten som det kostar staten att tillfredsställa hennes livsbehov och andra eventuella önskningar och begär. Dessa arbetstimmar skänker henne således ett livspass eller levnadsstandardpass som garantibevis för att hon har fullgjort sin arbetsplikt. Detta pass ger så sin innehavare tillgång till allt man kan tänka sig en människa rimligen har bruk för i sitt normala livsbegär, såsom bostad, resor, böcker, kläder, hushållsprodukter, kommunikationsmedel o.s.v. i den omfattning som världsstatens levnadsstandard beräknas kunna erbjuda varje medborgare på basis av de obligatoriska arbetstimmarna.

Allt material står gratis till förfogande för var och en som på ett rimligt vis vill använda det. Härmed bortfaller huvudorsaken till fattigdom, armod, svält, nöd och materiellt elände. Stölder, rofferi, plundring och bedrägeri kommer också helt att upphöra; i och med att ingenting har något saluvärde, eftersom pengar inte existerar, helt bortsett från att ingen är fattig eller behöver tillskansa sig ägodelar på olagligt väg. Varje medborgare kan ju lätt få sina materiella behov tillfredsställda tack vare sitt levnadsstandardpass. Då detta pass endast gäller för den person som det är utställt på, kan det inte på något vis utnyttjas av någon annan. Eftersom pengarna alltså är helt avskaffade, är det absolut omöjligt att leva på andras bekostnad. Detta betyder sålunda att det i världsstaten inte alls kan finnas någon materiell överklass eller underklass. Alla har samma tillgång till de materiella värdena. Det existerar alltså inte någon som helst materiell eller fysisk ståndsskillnad bland människorna i världsstaten. Det existerar endast en andlig åtskillnad. Alla människor är ju inte lika högt utvecklade eller lika begåvade. Men denna ståndsskillnad är naturlig och inte en av människor skapad oegentlig ståndsskillnad som den ekonomiska ståndsskillnaden i dag, vilket väcker ont blod människor emellan.

Då allt material står till förfogande gratis, blir varje produkt som en människa frambringar utanför sina ordinarie arbetstimmar helt och hållet vederbörandes egendom. Men, som sagt, ingenting har saluvärde. Produkten i fråga kan därför inte säljas. Den kan skänkas bort, liksom den naturligtvis också kan bytas bort mot något annat skapat föremål, om dess ägare så önskar. Men ett sådant byte sker ju för båda parters vidkommande endast på grund av ett angenämt intresse för eller kärlek till motpartens produkt. Ett sådant förvärv sker absolut inte för att man skall kunna sälja produkten vidare och göra sig en ekonomisk vinst på den. Att människorna sinsemellan byter kulturföremål och skänker dem åt varandra kan ju endast vara uppmuntrande, berikande, inspirerande och glädjefrämjande för parterna. Det är denna glädje som i stor utsträckning skall bli ett ljus och en stimulans för människornas livslust och glädje över att vara till.

Att alla människor i världsstaten är så intellektualiserade och humaniserade i sin levnadsart, att livsmysteriets lösning, den allra högsta kosmologin eller andliga vetenskapen, har blivit till en teoretisk självklarhet för alla människor och till en kosmisk självupplevelse för en starkt växande grupp av människor, inom vilkas kosmiska kunskapsmiljö världsstatens allra högsta regeringsmedlemmar rekryteras. Det är därför inte så svårt att förstå att världsstaten är ”himmelriket” på jorden. Att världsstatens styrande och ledande auktoriteter och experter väljs genom folkets fria rösträtt är självklart. Men denna rösträtt gäller endast för val av väsen, vilkas utbildning och kvalifikationer garanteras genom deras examina eller intyg på utbildning inom de speciella styrelse- eller ledarområden, till vilka de väljs och görs auktoriserade. I världsstaten kan alltså absolut ingen människa beträda poster och få ansvar på områden där hon inte är kvalificerad.

Till världsstatens företräden hör just att dess huvuduppgift är att garantera alla människor deras rätta plats, d.v.s. att de får arbeta eller skapa inom de områden som just passar för deras begåvningsstandard, så att deras skapande blir deras verkliga favoritsysselsättning. Då det är den mänskliga arbets- eller skaparförmågan som är fundamentet för mänsklighetens absoluta fysiska välfärd i världsstaten, finns det ingen högre eller bättre ekonomisk princip än just denna: att utbilda människor i deras älsklingsarbete. Deras arbets- och skaparförmåga kommer därigenom att skänka mänskligheten den hälsa, glädje och lycka som det är meningen att den ska ha och som i själva verket är ett villkor för allt mänskligt liv i hälsa, välgång och välbefinnande. Denna hälsa och detta välbefinnande kommer i högsta grad att blomstra, eftersom alla de i dag så dominerande ekonomiska spekulationerna, ansvarsbekymren och missförhållandena mellan människor och hennes dagliga arbets- och skaparsituationer samt hennes onaturliga kost- och dryckesvanor och därigenom uppkomna kriser, nervsammanbrott, magsår, bitterhet, melankoli och livsleda, helt kommer att vara eliminerade från väsendets öde. Dessa sjukdomar utgör sabotage mot människans verkliga, fullständiga välfärd. Det är givet att det inte kan löna sig för världsstaten att försätta sina inbyggare i sådana situationer.

Att världsstaten med alla sina gudomliga, såväl fysiska som kosmiska förmåner omöjligt kan skapas genom makt eller diktatur. Därför har vi heller inte uppenbarat dessa analyser av den kommande världsstaten, detta gudomliga världsrike på jorden, för att därigenom skapa ett politiskt parti som med våld och makt skulle tvinga fram detta i dag. Ingen självutnämnd jordmänsklig materialistisk eller religiös maktgrupp kan skapa denna gudomliga världsstat. Den är inte något man kan skapa som man skapar materiella fysiska anläggningar, byggnadsverk fabriker, järnvägar, broar, dammar o.s.v. Skapandet av världsstaten är skapandet av ett sinnelag, vilket återigen vill säga att det är en psykisk, kosmisk eller andlig skapelse.

Fundamentet för denna skapelse är den kosmiska kretsloppsprincipen. Det är samma princip som gör, att barnet växer från fostertillståndet och in genom barndomen och ungdomen till ålderdomen. Denna princip utlöses genom lagar som absolut inte dirigeras av någon vilja. Man kan inte dirigera ett barn till att plötsligt bli en vuxen människa. Man kan heller inte genom något diktat få en ordinärt begåvad människa att plötsligt bli ett geni. Man kan inte få en viking till att plötsligt bli en Kristus. Då världsstatens skapelse uteslutande kan åstadkommas som ett resultat av människosinnets tillväxt i det kosmiska kretsloppet från ”djur” till ”människa”, måste människorna naturligtvis vara färdiga med denna tillväxt, innan denna stat eller detta kosmiska världsrike kan bli verklighet. Men i dag är det en utomordentligt stor del av människorna som inte ens kommit så pass långt i denna sin tillväxt att de kan se eller förnimma att de just befinner sig i denna tillväxt. Hur skulle sådana människor med en mentalitet eller psyke, som ännu är infekterat av djuriska tankegångar och mer eller mindre dräpande antipati, kunna fatta eller förstå en mentalitet som är helt befriad från de djuriska anlag och traditioner som hos dem själva alltjämt betraktas som hjältemoral och god ton? Deras förmåga att fatta och förstå är ju ovillkorligen begränsad till det utvecklingssteg de för ögonblicket befinner sig på. Och det är just detta som inte kan ändras genom diktatur, tortyr eller bestraffning. Ett levande väsens utveckling från ett lägre till ett högre steg försiggår, som tidigare nämnts, uteslutande genom kretsloppsprincipens lagar, vilket hör till de eviga lagar som överhuvud taget inget levande väsen kan ha det ringaste inflytande på. De hör till de eviga lagar som garanterar absolut alla existerande levande väsen en evig livsupplevelseförmåga. Det är i överensstämmelse med dessa eviga kretsloppslagar som det existerar vår och höst, vinter och sommar, såväl fysiskt som mentalt. Dessa årstider avslöjar åter den eviga kontrastprincip, på vilken all sinnesupplevelse och allt skapande beror. Likaså befordrar de eviga kretsloppslagarna reinkarnationen, varigenom väsendena får möjlighet att växelvis uppleva kulminationen av mörkret och kulminationen av ljuset. Genom kulminationsupplevelsen av mörkret blir väsendenas förnimmelse- och skaparförmåga kvalificerad och mogen till att under omätliga tider kunna leva i de allra högsta kosmiska ljusvärldarna i fullständig kontakt med den evige Gudomen.

För att kunna uppfatta och förnimma en företeelse måste man känna till dess kontrast. För att kunna fatta eller förstå att något är behagligt, att något är gott, att något är gudomligt, måste man känna till dettas kontrast. Utan att man upplevt obehag kan man omöjligt förnimma eller fatta upplevelsen av behag. Utan att man upplevt något ont, kan man inte förnimma upplevelsen av något gott. Utan att man upplevt något djävulskt, kan man inte heller förnimma något gudomligt. Ingen som helst upplevelse kan alltså komma till stånd utan sin kontrast. När de levande väsendena därför har levt i de högsta gudomliga ljusregionerna i samliv med Gud så länge, att minnena från ett tidigare spiralkretslopps mörkerregioner börjar utplånas och deras kontrast till ljuset därmed minskar och väsendenas förmåga att uppleva ljusregionerna också i motsvarande grad minskar, måste de åter föras ned mot mörkerregionerna. Genom att återuppleva mörkerregionernas kulminationstillstånd blir väsendena på nytt medvetna i mörkrets struktur och detaljer att de därigenom får den kontrast de behöver för att åter kunna uppleva det högsta ljuset, och så vidare. Allt mörker i världen är sålunda en förnyelse av väsendenas eviga livsupplevelseförmåga. Utan denna förnyelse kunde väsendena omöjligt ha någon förmåga att uppleva och skapa. Då världsstaten i den struktur vi här beskrivit är den högsta ljusregionen på det fysiska tillvaroplanet, kan inte heller denna skapas och upplevas annat än mot bakgrund av de mörkerupplevelser som väsendena hittilldags har genomgått. Då jordens människor alltjämt har ett stort mörkerområde kvar att passera, innan de uppnår den kontrast till ljuset, tack vare vilken världsstatens gudomlighet och ideal kan uppfattas och förstås, framstår det här som faktum att denna stats tillblivelse inte är en fråga om makt och diktatur. Den är i stället enbart en fråga om utveckling, d.v.s en fråga om hur mycket mörker – med fiendskap, krig, ödeläggelser och lidanden – människor ännu måste gå igenom, innan deras medvetande har vuxit så mycket till ljusets fördel, att de med hjärna, hjärta och intuition kan förverkliga världsrikets ideal i sin egen inre och yttre levnadsart, så att var och en av dem utgör en ”cell” som tillsammans med andra likasinnade ”celler” kan bilda det ljusets rike som är livets mening och som var Guds plan med mänskligheten redan innan världen var till.”

I texten ovan visar Martinus hur alla de problem vi står inför idag, politiskt såväl som ekonomiskt, från det lokala till det globala planet, skapar just de erfarenheter som är förutsättningen för världens transformering och omvandling till ett ”paradis”. Att den närmaste tiden, det närmaste årtiondet kommer att vara en ”katastrofernas tid”, med systemkollapser där ljuset såväl som mörkret tilltar – är heller inte svårt att förstå. Martinus talade i liknande termer när han deklarerade ”att katastroferna stod på kö för mänskligheten” de närmaste årtionden runt millennieskiftet och att århundradena efter denna ”domedagstid” vill bli ägnade till att städa upp och återuppbygga den mänskliga världskulturen och få planeten, vårt fina klot i ekologisk balans med sig själv. Till detta kommer det att krävas ett helt nytt politiskt engagemang, där demokratins redskap förfinas och folk delaktiggörs i det politiska livet, långt utöver vår tids politiska partiers valkampanjande vart 4:e år.