I bibelns första kapitel skapar Gud på sju ”symboliska” dagar det universum vi idag lever i. Där livets ande inblåses i materien och människan skapas. Denna människa finner vi i Edens lustgård där vi möter Adam och Eva. Adam är till att börja med allena och Gud skapar därför Eva när Adam sover. De äter av kunskapens trä och deras ”ögon” öppnas. I denna enkla berättelse koncentreras en levande skapelseprocess som Martinus menar vi alla kan se i den natur som omger oss. Likt sagans form berättas det om hur Guds ande svävade över ”vattnet”. Där medvetandet fanns innan den fysiska skapelsen ägde ”rum”. Där meningen med denna process var att låta ”anden” ta sin boning i den materiella världen.
En berättelse som på inget sätt motsäger dagens vetenskapliga syn på evolutionen, annat än på en väsentlig punkt. Att det är en levande, medveten process! Här finns inte plats för något som är styrt av slump och tillfälligheter. Det hävdas även att något (Guds medvetande) fans där före skapelsen, eller ”the big bang” började. Och tänk om det är så, att det som för oss och vår vetenskap ser ut som explosion - är en kontrollerad och medveten styrd process. Ja det skulle vara som att ”svära i kyrkan” att påstå att livet har ett ändamål. Att den utveckling eller evolution vi bevittnar leder nån stans. Att syftet skulle vara att Gud, med detta skapar oss i sin avbild, väcker oss till medvetande genom det dagliga livets erfarenhetsväxt eller ”ätande av kunskapens träd”.
Martinus använder i sin litteratur begreppen reinkarnation, karma och utveckling för att vi ska förstå den ovan nämnda skapelseprocessen bättre. Ja, Martinus påstår att vi alla äger evigt liv, att vi inte kan dö och att livet självt visar detta. Att föreställningen om ”döden” och den raka linjen, med en absolut början och ett absolut slut är illusioner och bygger på vanföreställningar, om än av kollektiv natur.
Men låt oss åter gå tillbaka till historien om Adam och Eva, där Martinus hävdar att det är i mineral- och växtriket vi möter den sovande Adam, och att det är här vi ser Evas skapelse äga rum genom den inre process som gör den tvåkönade eller dubbelkönade växten – enkönad. Där vi ser framväxten av det maskulina och feminina könet, som kulminerar i djurrikets uppspaltning i han- och hondjuret. En utvecklingsprocess där ”ätandet av kunskapens träd”, vilket vi kallar ”kampen för tillvaron”, - sätts i gång. En utvecklingsprocess vars ursprung alltså är en ”könskamp”. Genom denna könskamp och däggdjurens parning, (vilket är en av många fortplantningsmetoder), upprätthåller Gud livets reinkarnationsprocess. I livets ”dödsrike” (djurriket) finner vi en ”fredens zon” i den äktenskapliga heterosexuella föreningen. En sexuell akt som möjliggör för hon- och hanköns väsendet att känna sig hela och åter komma i kontakt med Gud. I detta extasögonblick kommer föräldraparet på andlig våglängd med ett diskarnerat väsen som åter igen reinkarnerar.
Det är delvis detta som Jesus och Nikodemus, i Joh 3:1-13 samtalar omkring. ”Bland fariséerna fanns en man som hette Nikodemus och var medlem av judarnas råd. Han kom till Jesus en natt och sade: ”Rabbi, vi vet att det är från Gud du kommit som lärare. Ingen kan göra sådana tecken som du utan att Gud är med honom.”
Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.”
Nikodemus svarade: ”Hur kan någon födas när han är gammal? Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?”
Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. Det som fötts av kött är kött, och det som fötts av ande är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden.” Nikodemus frågade: ”Hur är detta möjligt?”
Jesus svarade: ”Du skall vara lärare för Israel och förstår inte det! Sannerligen, jag säger dig: det vi vet förkunnar vi, och det vi sett vittnar vi om, men ni tar inte emot vårt vittnesbörd. Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur ska ni då kunna tro när jag talar till er om det himmelska? Ingen har stigit upp till himlen utom den som stigit ner från himlen: Människosonen.”
Nikodemus fråga är relevant! Hur är detta möjligt? Martinus svar är att vi här måste förstå vad ”ande” är. Att ”andens värld”, vårt mänskliga psyke är en elektrisk värld. Vi kan mäta våra tankar som elektrisk ström, våra organ, celler, molekyler utsänder också elektriska krafter om än av mikrokosmiskt natur. Martinus menar likaså att det är jordklotets tankar vi utnyttjar som en makro kosmisk energikälla, när vi använder oss av elektricitet i vår vardag. Att vi på detta sätt, bland annat kan mäta våra tankars yttre energitillstånd, säger oss inget om de tankars natur som bygger vårt psyke. Men det ger oss en förståelse för hur reinkarnationsprocessen går till, hur andens kraft styr materien.
Martinus ser dessa processer som lagbundna, levande organiska funktioner som på inget sätt sker slumpmässigt på något sätt. Tvärtom stöder Martinus de gamla bibliska orden om att ”inte ett hårstrå krökes-” och ”inte en sparv faller till marken, utan att det är Guds vilja” och Martinus tillägger i samma anda, ”att inte ett dammkorn kan lägga sig tillfälligt i universum”. Och det är i detta sammanhang han tallar om karma, att alla handlingar har sina konsekvenser. Vilket garanterar, att alla levande varelser, inkarnerade i kött och blod – utvecklas och växer i kraft av sina gjorda erfarenheter.
Och utvecklingstanken är västerlandets bidrag till att förstå hur anden hela tiden växer, hur vårt medvetande expanderar och hur Gud genom ”ätandet av kunskapens träd” formar oss i sin avbild. Där vi genom vår andes utveckling tillägnar oss Guds uppträdande, börjar tänka som Gud och beskådar all skapelse med kärlek i sinnet.
Vilket bland annat Jesus gjorde under påskens begivenheter för mer än tvåtusen år sen. Vilket hans odödliga ord till sina bödlar visar - ”förlåt dem, ty de vet inte vad de gör”.